Bergatrollets frieri
Bittida en morgon innan solen upprann
innan fåglarna började sjunga.
Bergatrollet fria till en fager unger sven,
hon hade en falskliger tunga.
Herr Mannerlig, herr mannerlig troloven I mig
för det jag bjuder så gärna.
I kunnen väl svara endast ja eller nej
om I viljen eller ej.
Eder vill jag giva de fålarna tolv,
som går uti rosende lunden.
Aldrig har det varit någon sadel uppå dem,
ej heller betsel uti munnen.
Herr Mannerlig...
Eder vill jag giva de kvarnarna tolv,
som stå mellan Tillö och Ternö.
Stenarna de äro utav renaste gull
och hjulen silverbeslagna.
Herr Mannerlig...
Eder vill jag giva det förgyllande svärd,
som klingar av femton gullringar.
Strida hur ni strida vill
stridsplatsen skolen I vinna.
Herr Mannerlig...
Eder vill jag giva en skjorta så ny,
den bästa I kunnen slita.
Inte är den sömmad med nål eller tråd
utan virkad av silket det vita.
Herr Mannerlig...
Sådana gåvor jag toge väl emot
om du vore en kristelig kvinna.
Men nu är du det värsta bergatroll
av näckens och djävulens stämma.
Herr Mannerlig...
Bergatrollet ut på dörren sprang,
hon rister och skälver sig svåra.
"Hade jag fått den fager unger sven,
så hade jag mistat min plåga".
Herr Mannerlig...