Svinaherden
Svinaherden satt på en tuva och sang
- Sjung fallaralla lalla
Han önska sig konungadottern i famn.
- Sjung fall falla lall falla lall falla lalla lalla.
Och bäst som han satt där och tralla och sang
Konungadottern kom springande fram.
Först kysste hon honom på munnen så röd
Då låg han så stilla som vore han död.
Sen tog hon honom i hans snövita hand
Då låg han så stilla som låge han i band.
"Och får jag ej vara tillfreds för dig
Så går jag till konungen och klagar uppå dig".
Och bittida om morgon då dagen vart ljus
Svinaherden ståndar i konungens hus.
"Och svinaherden är här och han klagar uppå dig
Att han ej får vara tillfreds för dig".
"Jag har ej så mycket som honom rört
Först kysste jag honom på munnen så röd".
"Sen tog jag honom i hans snövita hand
Då låg han så stilla som låge han i band".
Och svinaherden tog av sig sin gamla rock
Och röda gullgaloner därunder de satt.
Och svinaherden tod av sig sin gamla hatt
Och röda gullkronan därunder den satt
Och svinaherden tog av sig sina utslitna skor
Och stora silversporrar mot golvet de slog.
"Och vill ni nu veta mitt riktiga namn
Så är jag en kungason från Engeland".
"Och är du en kungason från Engeland
Så ska du få bliva min dotters man".
