//Det bodde en greve vid Elvabolid//
Han hade tre döttrar och rara voro de
-Med den äran
Den ena var så dejelig den andra var så grann
Den tredje had´förlovat att aldrig taga man
Det spordes över vatten det spordes över land
Det sporde så långt bort till Elvabostrand
Och näcken han simmar sig till sjövitan strand
Där kläder han sig till en vacker herreman
Den herreman kom farande till Östervalla gård
Och ute stod jungfrun och kammade gult hår
Å ståndar sköna jungfrun här och kammar sitt hår
Själv ville jag sätta gullkrona uppå
Och jungfrun hon gångar sig i stensalen in
Krist give den herremannen ville bliva min
Och näcken han gångar sig i stensalen in
Han önskar i sitt hjärta den jungfrun vara sin
Å lyster sköna jungfrun till kyrkan fara
Men själv så ville jag kusken vara
Han körde över vatten han körde över spång
Han körde den jungfrun allt för den sista gång
Å kära min herreman å kören ej så fast
Mina tömmar äro av silke de äro ej av bast
Han körde över berg och över dalar och land
Han körde så långt bort till Elvabostrand
Å kära min herreman å hjälp mig på land
Å eder vill jag giva mitt rödaste gullband
Ditt röda gullband jag passar inte på
Men aldrig skall du mera ur vagnen min gå
Å kära min herreman å hjälp mig på ö
Å eder vill jag giva min gullkrona röd
Din gullkrona röd jag passar inte på
Men aldrig skall du mera på gröna jorden gå
Å hemma gråter fader å hemma gråter mor
Å hemma gråter syster å så min lille bror
Ja hemma låt dem gråta å gråta som de vill
Men nu så är du inne nu hör du näcken till
-Med den äran
